... tillbaka till den här bloggsidan efter improvements i systemet =)
Ses snart igen!
måndag 27 juli 2009
tisdag 23 juni 2009
söndag 21 juni 2009
Säger vi nånsin tillräckligt..??
Kommer av en slump in på en sida på Facebook. En ung kille, född -93, har beslutat sig för att avsluta sitt liv. Jag undrar varför...
Alla vackra kommentarer på sidan och alla kärleks och vänskapsbedyranden vittnar om att han säkerligen var en klar stjärna som lyste på himlen och omtyckt, tom älskad, av många människor som verkligen brydde sig om och ville hans bästa...
Och ändå så valde han att avsluta sitt liv... Såg ingen annan utväg...
Det får mig att undra om vi någonsin verkligen säger tillräckligt? Visar och månar om och BRYR oss om det väsentliga och det som verkligen är viktigt och betyder någonting. Innan det mörka tar överhand, går överstyr och innan det blir försent...
Sprid sann kärlek omkring, i mesta möjliga mån, får bli dagens absolut viktigaste budord!
Alla vackra kommentarer på sidan och alla kärleks och vänskapsbedyranden vittnar om att han säkerligen var en klar stjärna som lyste på himlen och omtyckt, tom älskad, av många människor som verkligen brydde sig om och ville hans bästa...
Och ändå så valde han att avsluta sitt liv... Såg ingen annan utväg...
Det får mig att undra om vi någonsin verkligen säger tillräckligt? Visar och månar om och BRYR oss om det väsentliga och det som verkligen är viktigt och betyder någonting. Innan det mörka tar överhand, går överstyr och innan det blir försent...
Sprid sann kärlek omkring, i mesta möjliga mån, får bli dagens absolut viktigaste budord!
God gärning? ;)
Jag är fett sugen på å byta bloggdomän igen. Den här suger och jag skulle vilja att någon hjälpte mig med designen på den nya.
Så känn er fria att höra av er på något sätt om ni har förslag på en bra domän eller är grymma på design och vill göra en insats!
PUSS!
Så känn er fria att höra av er på något sätt om ni har förslag på en bra domän eller är grymma på design och vill göra en insats!
PUSS!
lördag 20 juni 2009
Happy Midsummer from New York!
Min mamma är här och hälsar på så vi tog en tur upp till Central Park, såg en massa söta sqvirrilsar, å sen ner en walk förbi New York City Ballet, Alvin Ailey school och Broadway Dancecenter innan vi åkte ner och hade världens mysigaste midsommarfirande i Battery Park igår! Nästan mer midsommarkänsla och firande än hemma. Fast med frihetsgudinnan i bakgrunden. Det var så fint väder och härligt varmt och tom ljummet i luften på kvällen här.
Å Jag fick träffa fina fina Stefan som bor här och är en ibland de roligaste och mest genuina människorna jag vet att vara runt!
Jippy!
Den senare delen av kvällen åkte vi förbi Union Square och köpte med oss massa gottis hem, cheesecake, maccarons, Doritos, Hägendaaz-glass och dricka och tusen luktljus åsså kolla vi på The City på datorn innan vi snusa...
Idag ska vi fira min födelsedag som jag fick som en present när jag fyllde år. Det blir Frukost, Fika och Mat, presenter och shopping, jag bestämmer och mamma betalar. That´s some deal huh? ;)
Å Jag fick träffa fina fina Stefan som bor här och är en ibland de roligaste och mest genuina människorna jag vet att vara runt!
Jippy!
Den senare delen av kvällen åkte vi förbi Union Square och köpte med oss massa gottis hem, cheesecake, maccarons, Doritos, Hägendaaz-glass och dricka och tusen luktljus åsså kolla vi på The City på datorn innan vi snusa...
Idag ska vi fira min födelsedag som jag fick som en present när jag fyllde år. Det blir Frukost, Fika och Mat, presenter och shopping, jag bestämmer och mamma betalar. That´s some deal huh? ;)
fredag 19 juni 2009
Same ol´ strings attached...
Idag är det midsommarafton och jag flyr precis som jag alltid har gjort...
Varje år tänker jag att nästa år minsann, då, så blir det annorlunda.
Men det blir aldrig annorlunda.
Det blir samma. Samma. Samma.
Fastän jag försöker fly och förändra, göra allting annorlunda mot vad jag alltid gjort. Så slutar det upp med att det iaf blir samma.
Jag är trött och jag HATAR att jag längtar bort tid!
Jag vill ju bara sluta fly...
Varje år tänker jag att nästa år minsann, då, så blir det annorlunda.
Men det blir aldrig annorlunda.
Det blir samma. Samma. Samma.
Fastän jag försöker fly och förändra, göra allting annorlunda mot vad jag alltid gjort. Så slutar det upp med att det iaf blir samma.
Jag är trött och jag HATAR att jag längtar bort tid!
Jag vill ju bara sluta fly...
torsdag 18 juni 2009
Morning glory
Gomorron!
Åhh, ja e så glad för att jag har wireless i min studio!
Har vaknat tusen gånger inatt av att mobilen burrat då folk i Sverige tydligen inte har förstått att vi ligger 6 timmar efter. Varje gång har det varit svårt att somna om för regnet har smattrat och piskat mot rutorna. När det vräker ner här så är det verkligen som om himlen öppnar sig. Det har slutat nu å är uppehåll, men lugn, bara lugn, det ser ut som att vi får en klassisk svensko midsommar imorron iaf. Himlen är definitivt grå!
Liiiiiite varmare här än vi har det hemma dock, men ändå... Tur att det förmnodligen blir grått och regn imorgon för annars skulle man ju inte känna igen sig och börja undra va 17 midsommar tog vägen ;)
Nu ska jag kliva upp från den här jättesköna sängen och hoppa in i min minst sagt extraordinära dusch/badkar, plocka upp lite från resväskorna och installera mig, och sen göra en stor omelett med massa avocado och tomater och ost och mumsigt på. Jag har förresten betalat 2.5$ styck för avocadosarna so it better taste faboulus!
Sen ere en trip till Brooklyn som hägrar idag, I LOVE THAT PLACE!
El Duscho
Man duschar som på en scen inför hela grannskapet som voyeurear genom rutan. Ill give them a show!
Åhh, ja e så glad för att jag har wireless i min studio!
Har vaknat tusen gånger inatt av att mobilen burrat då folk i Sverige tydligen inte har förstått att vi ligger 6 timmar efter. Varje gång har det varit svårt att somna om för regnet har smattrat och piskat mot rutorna. När det vräker ner här så är det verkligen som om himlen öppnar sig. Det har slutat nu å är uppehåll, men lugn, bara lugn, det ser ut som att vi får en klassisk svensko midsommar imorron iaf. Himlen är definitivt grå!
Liiiiiite varmare här än vi har det hemma dock, men ändå... Tur att det förmnodligen blir grått och regn imorgon för annars skulle man ju inte känna igen sig och börja undra va 17 midsommar tog vägen ;)
Nu ska jag kliva upp från den här jättesköna sängen och hoppa in i min minst sagt extraordinära dusch/badkar, plocka upp lite från resväskorna och installera mig, och sen göra en stor omelett med massa avocado och tomater och ost och mumsigt på. Jag har förresten betalat 2.5$ styck för avocadosarna so it better taste faboulus!
Sen ere en trip till Brooklyn som hägrar idag, I LOVE THAT PLACE!
El Duscho
Man duschar som på en scen inför hela grannskapet som voyeurear genom rutan. Ill give them a show!
onsdag 17 juni 2009
Set in NYC
Så har jag alltså landat.
...Inte mentalt dårå, men iaf på plats i stad och studio...
Det är minst sagt The Real Deal. New YorkStyle. Ni skulle se studion jag bor i...
Flygplansresan var vedervärdig som alltid. Jag hatar att flyga över allt annat, mantrar och ber till gud om vartannat med att försöka komma ihåg att andas när också tårarna rinner ner för kinderna. Men jag har lovat mig själv att min flygrädsla aldrig mer ska få stoppa mig från att göra sånt jag vill och styra mig ifrån att leva mitt liv. Återigen så regerar Inshalla! Dvs det Gud har planerat för mig blir ändå, ovavsett vad jag själv försöker styra över...
Jag bara hoppas att hans plan är annorlunda än att låta mig vara med om något flyg-katastrofalt. Det är liksom förknippat med den värsta känslan och ångesten jag någonsin skulle kunna försetälla mig...
Nog om det.
Välkommen till Bloggen New York Edition!
...Inte mentalt dårå, men iaf på plats i stad och studio...
Det är minst sagt The Real Deal. New YorkStyle. Ni skulle se studion jag bor i...
Flygplansresan var vedervärdig som alltid. Jag hatar att flyga över allt annat, mantrar och ber till gud om vartannat med att försöka komma ihåg att andas när också tårarna rinner ner för kinderna. Men jag har lovat mig själv att min flygrädsla aldrig mer ska få stoppa mig från att göra sånt jag vill och styra mig ifrån att leva mitt liv. Återigen så regerar Inshalla! Dvs det Gud har planerat för mig blir ändå, ovavsett vad jag själv försöker styra över...
Jag bara hoppas att hans plan är annorlunda än att låta mig vara med om något flyg-katastrofalt. Det är liksom förknippat med den värsta känslan och ångesten jag någonsin skulle kunna försetälla mig...
Nog om det.
Välkommen till Bloggen New York Edition!
fredag 12 juni 2009
Dirt off your shoulder!
Följ min blogg med bloglovin
HURT!
Gång på gång blir man sviken av och besviken på människor man släpper nära sig. Jag har lärt mig genom årens lopp och sållar därför hårdare än hårdast. Har den högsta mur och hårdaste fasad, och det tar lång tid i den ogästvänligaste terräng innan jag släpper någon inpå mig.
Erfarenheten säger att det är mycket snack och spel för galleriet när någon vill försöka komma en nära. Det utges en massa löften och gester som senare visar sig svåra att hålla och matcha upp till. De var ju bara där för en uppbyggnad av ett falskt ego-spel där den som utgav sig för att vara något den inte var, med löften och tankar om något den inte kunde hålla, ville att man skulle tro någonting bättre om dennes personlighet än det som inte egentligen var sant.
För mig gör lögnen och skådespeleriet ondare än sanningen. I alla lägen.
Men sanningen är jobbigare att uttala för vissa än vad lögnen är eftersom dom själva tror att dom hamnar i sämre dager av den. I mina ögon är just DET fegt och oerhört egoistiskt, okamratligt, oattraktivt och oförlåteligt.
Numera har jag själv vuxit så pass att jag bejakar att det gör ont när jag trots allt går på en mina. Det är så mycket lättare att borsta av sig och le åt att man misstog sig angående hur "bra" den här personen egentligen var...
Jag kallas cynisk, hårdhudad och misstänksam av vissa... Jag fäster mig aldrig vid någon och jag litar inte på någon. Ord som sägs eller utstuderade handlingar som görs. Frågan kvarstår: ska någon någonsin bevisa motsatsen och ge mig en anledning till att förändras då?
HURT!
Gång på gång blir man sviken av och besviken på människor man släpper nära sig. Jag har lärt mig genom årens lopp och sållar därför hårdare än hårdast. Har den högsta mur och hårdaste fasad, och det tar lång tid i den ogästvänligaste terräng innan jag släpper någon inpå mig.
Erfarenheten säger att det är mycket snack och spel för galleriet när någon vill försöka komma en nära. Det utges en massa löften och gester som senare visar sig svåra att hålla och matcha upp till. De var ju bara där för en uppbyggnad av ett falskt ego-spel där den som utgav sig för att vara något den inte var, med löften och tankar om något den inte kunde hålla, ville att man skulle tro någonting bättre om dennes personlighet än det som inte egentligen var sant.
För mig gör lögnen och skådespeleriet ondare än sanningen. I alla lägen.
Men sanningen är jobbigare att uttala för vissa än vad lögnen är eftersom dom själva tror att dom hamnar i sämre dager av den. I mina ögon är just DET fegt och oerhört egoistiskt, okamratligt, oattraktivt och oförlåteligt.
Numera har jag själv vuxit så pass att jag bejakar att det gör ont när jag trots allt går på en mina. Det är så mycket lättare att borsta av sig och le åt att man misstog sig angående hur "bra" den här personen egentligen var...
Jag kallas cynisk, hårdhudad och misstänksam av vissa... Jag fäster mig aldrig vid någon och jag litar inte på någon. Ord som sägs eller utstuderade handlingar som görs. Frågan kvarstår: ska någon någonsin bevisa motsatsen och ge mig en anledning till att förändras då?
Det gör det lite svårare...
Många lyssnar bara på det dem kan relatera till, inte på vad du FAKTISKT säger.....
torsdag 11 juni 2009
Tårar
Det blev inte så mycket av igår... Vid lunchtid ringde mamma och sa att dom hade ringt från Huddinge sjukhus och sagt att vi borde komma dit omgående. Jag fick en klump i halsen, höll tummarna hårt och knöt mina händer och bad... tårarna kom... .
Som ensamt barn med bara en förälder, så har mormor varit den genom tiderna som funnits där för mig i alla lägen. Och ja, jag har skjutit upp tanken och känslan hur kommer kännas den dagen hon inte finns där längre. Som ett skydd. Såklart. Men också eftersom hon är så stark, och fortfarande med hela sin personlighet kvar är så pass pigg på livet i sinnet.
När vi kom så satt mormor upp, i en rullstol. Kramade om oss och busade med mig med samma humor som hon alltid gjort. Jag andades ut.
Men när läkarn räknade upp allt det som pågår inne i min mormors kropp så insåg jag exakt hur långt tid några månader över en sommar är när man är sådär skör i kroppen.
Jag försökte vara stark inför henne men mitt hjärta blödde när jag sent sa hej då och efter det kunde jag inte sluta gråta... Tårarna kommer fortfarande hela tiden när jag tänker på att det kunde vara sista gången...
För även om jag är rationell och vet att hon är 91 år, och vet att jag inte kan stanna hemma och sluta leva mitt eget liv, så är hon fortfarande MIN mormor...
Som ensamt barn med bara en förälder, så har mormor varit den genom tiderna som funnits där för mig i alla lägen. Och ja, jag har skjutit upp tanken och känslan hur kommer kännas den dagen hon inte finns där längre. Som ett skydd. Såklart. Men också eftersom hon är så stark, och fortfarande med hela sin personlighet kvar är så pass pigg på livet i sinnet.
När vi kom så satt mormor upp, i en rullstol. Kramade om oss och busade med mig med samma humor som hon alltid gjort. Jag andades ut.
Men när läkarn räknade upp allt det som pågår inne i min mormors kropp så insåg jag exakt hur långt tid några månader över en sommar är när man är sådär skör i kroppen.
Jag försökte vara stark inför henne men mitt hjärta blödde när jag sent sa hej då och efter det kunde jag inte sluta gråta... Tårarna kommer fortfarande hela tiden när jag tänker på att det kunde vara sista gången...
För även om jag är rationell och vet att hon är 91 år, och vet att jag inte kan stanna hemma och sluta leva mitt eget liv, så är hon fortfarande MIN mormor...
onsdag 10 juni 2009
Inshalla!
Jag fick ett samtal igårkväll som spred solsken och längtan i mitt sinne. Tom lite fjärilar i magen...!! Men det hände också saker som fick någonting att gå sönder... Och av erfarenhet så vet jag att det brukar vara svårt att plocka upp och laga och vårda något som brustit så, men vi får väl se ur utgången på det blir.
...Det blir var gud vill att det ska bli...
5 dagar kvar hemma i Stockholm av den här sommaren. I better make the best out of it! Fast först; städa, tvätta, ringa, yada yada yada yada...
Ses i nästa paus! =D
...Det blir var gud vill att det ska bli...
5 dagar kvar hemma i Stockholm av den här sommaren. I better make the best out of it! Fast först; städa, tvätta, ringa, yada yada yada yada...
Ses i nästa paus! =D
tisdag 9 juni 2009
Stil och klass kan INTE köpas för pengar
Följ min blogg med bloglovin
Så fort man kommer utanför sveriges gränser så återfår man hoppet och tron på mänskligheten, RIKTIG ödmjukhet (inte svenskspelad falsk), vördnad och månande om varandra, och så fort man kommer tillbaka blir man arg, bitter, hårdhudad och slutar tro och hoppas att människor ska börja bry sig om varandra på riktigt... Bry sig om DE VÄSENTLIGA delarna de vill säga! Inte hur du står, går och hur du ser ut...
En vecka på Franska rivieran gjorde gott!
Jag skulle lätt kunna flytta dit faktiskt... Efter NYC då... Det föll mig verkligen i smaken. Omgivningen, människorna, mentaliteten och framförallt MATEN som är ibland dem viktigaste komponenterna =)
Är man matvrak så är man!
Jag trodde lite att det skulle handla om B&B, blingbling och Brats som sprutade champagne på sina brunbrända 6-packs-kroppar. Ack så fel jag hade! My bad. Men trevligt att jag hade så oerhört fel.
Visst ser folk ut som moviestars & visst ligger det privata båtar i mängder i hamnarna som är lika stora som våra vaxholmsbåtarna, en och annan hellikopter står på däcken på dom oxå... Men DET är inte vad det handlar om därnere. Dom verkar ha fattat vad det riktiga, GODA livet handlar om. Respekt, frihet på alla upptänkliga plan, stil och finess och omtanke om sina medmänniskor! ...Åsså god mat dåråh förståss... ;)
I think me love you looongtime
XxX
En vecka på Franska rivieran gjorde gott!
Jag skulle lätt kunna flytta dit faktiskt... Efter NYC då... Det föll mig verkligen i smaken. Omgivningen, människorna, mentaliteten och framförallt MATEN som är ibland dem viktigaste komponenterna =)
Är man matvrak så är man!
Jag trodde lite att det skulle handla om B&B, blingbling och Brats som sprutade champagne på sina brunbrända 6-packs-kroppar. Ack så fel jag hade! My bad. Men trevligt att jag hade så oerhört fel.
Visst ser folk ut som moviestars & visst ligger det privata båtar i mängder i hamnarna som är lika stora som våra vaxholmsbåtarna, en och annan hellikopter står på däcken på dom oxå... Men DET är inte vad det handlar om därnere. Dom verkar ha fattat vad det riktiga, GODA livet handlar om. Respekt, frihet på alla upptänkliga plan, stil och finess och omtanke om sina medmänniskor! ...Åsså god mat dåråh förståss... ;)
I think me love you looongtime
XxX
fredag 29 maj 2009
Birthday
Taxi till Maxim-teatern. Ljusrep. Elever. Stress.
Nöjd. Stolt. Glad och positivt överraskad. Ville krama varenda elev och säga hur duktig jag tyckte att dom varit nu efter allt vad jag naggat på dom, tjatat på dom och bitchat med dom. GRYMT jobbat! Vilket uppswing! Nu kan dom verkligen vara stolta och gå raka i ryggen! Jag har varit sååååå hård mot dom (för hård i vissa situationer), och tjatat och eggat och irriterat dom så mycket så jag trodde varken dom eller jag skulle palla bitch-trycket tillslut. But im tellin U. In the end it all payed off!
FETT cred! They all blew me away & made me so damn proud 2day!!!!!
Kvällen spenderades med nära och kära... 8 personer... På söder förståss... Nyfiken Gul, där vi grillade fläsk- och lammfiléer, färskpotatis med pepparotssmör och bananer å glass...
Fina presenter och en massa kärlek!
Det blev hur mysigt som helst och hade det inte varit för den svenska kylan så hade vi säkert suttit kvar än...
Väl hemma igen hängde ytterligare ett blommogram på dörren. den här gången ett litet mindre fång ljusrosa rosor med grönt i, en nalle som håller i ett hjärta och ett kort med texten:
"Grattis på din stora dag. Vill att du ska veta att du är en Fantastisk vän! Kram X"
Jag kan inte komma på några bättre ord eller ett bättre sätt jag hellre skulle avsluta en jättemysig födelsedagdag med eller på!
Tusen Tack!
LOVE!!!
Nöjd. Stolt. Glad och positivt överraskad. Ville krama varenda elev och säga hur duktig jag tyckte att dom varit nu efter allt vad jag naggat på dom, tjatat på dom och bitchat med dom. GRYMT jobbat! Vilket uppswing! Nu kan dom verkligen vara stolta och gå raka i ryggen! Jag har varit sååååå hård mot dom (för hård i vissa situationer), och tjatat och eggat och irriterat dom så mycket så jag trodde varken dom eller jag skulle palla bitch-trycket tillslut. But im tellin U. In the end it all payed off!
FETT cred! They all blew me away & made me so damn proud 2day!!!!!
Kvällen spenderades med nära och kära... 8 personer... På söder förståss... Nyfiken Gul, där vi grillade fläsk- och lammfiléer, färskpotatis med pepparotssmör och bananer å glass...
Fina presenter och en massa kärlek!
Det blev hur mysigt som helst och hade det inte varit för den svenska kylan så hade vi säkert suttit kvar än...
Väl hemma igen hängde ytterligare ett blommogram på dörren. den här gången ett litet mindre fång ljusrosa rosor med grönt i, en nalle som håller i ett hjärta och ett kort med texten:
"Grattis på din stora dag. Vill att du ska veta att du är en Fantastisk vän! Kram X"
Jag kan inte komma på några bättre ord eller ett bättre sätt jag hellre skulle avsluta en jättemysig födelsedagdag med eller på!
Tusen Tack!
LOVE!!!
When am I ever gonna Grow up...??
Jag fyller 32 år idag...
Trettiotvå år!!!
8 år kvar så är jag 40. D e fan helt sjukt!
Jag har aldrig kunnat se mig äldre än 22 år. Varken när jag var liten och tänkte på mig själv som hur jag skulle bli och vara som "vuxen", eller nu.. När jag är där... Och 10 år därtill...
Fortfarande har jag mer gemensamt med mina 13 och 15 åriga assistenter än vad jag har med vissa av mina jämnåriga vänner. Fortfarande pratar jag bebisspråk när jag får en gos-attack. Fortfarande hoppar jag jämfota av glädje när jag blir exalterad över något och fortfarande blir jag GALEN när saker jävlas onödigt mycket. Fortfarande äääääälskar jag rosa. fortfarande3 kan jag inte ha överseende med, eller hålla käften, när jag tycker att någonting är fel eller orättvist. Fortfarande klär jag mig i mjukisar framför Bizznis och fortfarnade har jag vita strumpor framför svarta ;) Fortfarande är Mamma det allra bästa i hela världen, och fortfarande är att stå ensam framför spegeln med favoritmusiken dånande i högtalarna och låta kroppen röra sig till det när jag försvinner in i dvala, det enda som kan hela mig, som jag finner tröst och sann lycka i att göra...
Jag hoppade förresten jämfota när det plingade på dörren och detta kom med bud idag på förmiddagen.
Blommor, godis, trisslotter och fina ord!
Trettiotvå år!!!
8 år kvar så är jag 40. D e fan helt sjukt!
Jag har aldrig kunnat se mig äldre än 22 år. Varken när jag var liten och tänkte på mig själv som hur jag skulle bli och vara som "vuxen", eller nu.. När jag är där... Och 10 år därtill...
Fortfarande har jag mer gemensamt med mina 13 och 15 åriga assistenter än vad jag har med vissa av mina jämnåriga vänner. Fortfarande pratar jag bebisspråk när jag får en gos-attack. Fortfarande hoppar jag jämfota av glädje när jag blir exalterad över något och fortfarande blir jag GALEN när saker jävlas onödigt mycket. Fortfarande äääääälskar jag rosa. fortfarande3 kan jag inte ha överseende med, eller hålla käften, när jag tycker att någonting är fel eller orättvist. Fortfarande klär jag mig i mjukisar framför Bizznis och fortfarnade har jag vita strumpor framför svarta ;) Fortfarande är Mamma det allra bästa i hela världen, och fortfarande är att stå ensam framför spegeln med favoritmusiken dånande i högtalarna och låta kroppen röra sig till det när jag försvinner in i dvala, det enda som kan hela mig, som jag finner tröst och sann lycka i att göra...
Jag hoppade förresten jämfota när det plingade på dörren och detta kom med bud idag på förmiddagen.
Blommor, godis, trisslotter och fina ord!
LOVELY!
THANK U!
THANK U!
<3
onsdag 27 maj 2009
New york
Jag är sååå trött i själen!
Behöver näring och påfyllnad.
Behöver tid och fokus och vill ta tillbaka det som en gång var mitt. Inte ta ifrån någon annan det... Bara ha det själv igen. Innan det blir försent.
Skär bort allt som tär och tar.
Med min leda kommer min värsta sida fram.
Jag skär bort på ett sätt som är hårt och sårar, som egentligen inte är med flit och som genererar en ond cirkel...
Jag är trött och uttråkad och tömd på MIG. Och jag saknar... Saknar det bästa... Saknar essensen av MIG!
Det är i nuläget inte något ont att vara ego. Det är för allas bästa.
I huvudet ekar mantrat om att om man ska få ett annorlunda resultat måste man göra någonting annorlunda mot det man vanligtvis gör.
Jag längtar!
Behöver näring och påfyllnad.
Behöver tid och fokus och vill ta tillbaka det som en gång var mitt. Inte ta ifrån någon annan det... Bara ha det själv igen. Innan det blir försent.
Skär bort allt som tär och tar.
Med min leda kommer min värsta sida fram.
Jag skär bort på ett sätt som är hårt och sårar, som egentligen inte är med flit och som genererar en ond cirkel...
Jag är trött och uttråkad och tömd på MIG. Och jag saknar... Saknar det bästa... Saknar essensen av MIG!
Det är i nuläget inte något ont att vara ego. Det är för allas bästa.
I huvudet ekar mantrat om att om man ska få ett annorlunda resultat måste man göra någonting annorlunda mot det man vanligtvis gör.
Jag längtar!
måndag 25 maj 2009
Fett!
Jag drar iväg till ANTIBES på Söndag. Åh med anledning av det så investerade jag i två nya bikinis i helgen som det ska svassas omkring på Beachen med.
Eller det ena var egentligen en baddräkt, i ett assnyggt Ed Hardy-motiv-tyg, men vemfan är skapt till att bära badräkt??? Vem har samma storlek upptill som nedtill liksom? Och eftersom dom oxå envisas med att göra bikinitopparna minimala så att fettet i tuttarna hänger utanför dom pyttesmå trianglarna så tänkte jag göra om baddräkten till en bikinitop. Det fanns liksom mycket mer tyg i den att spela med...
Men innan jag satte saxen i den så flög det i mig att jag skulle testa sy in rumpdelen på baddräkten för att se om det gick att behålla den som en hel baddräkt. Har man inget ass så är det ju så man får rocka. Å tror ni inte jag just precis lyckades med mitt mission????? Som faan! Jag sydde som värsta Lars Wallin lärljungen här! För hand och allt!!!
Jippi!
Så nu har jag en grym wannabe-80-tals-fjortis gul bikini med rosa glittriga glassar å en massa text på och en fet Hand- och skräddarsydd baddräkt med tattoo-motiv.
Så jäla fett!!!!! Å så "heelt fel" på franska rivieran att komma i sånt haha LOVE IT!
Å ja, den sista bilden satte jag in BARA för att irritera och ge dig något att kommentera och ojja dig över å tycka å tänka en massa om! Men en bild på en tå hade gått bra? Jag är SÄÄÄÄÄÄÄKERT helt överjävligt bekräftelsekåt bara för det... Tillskillnad från dig... ;) Haha suck on it and get over yourself!
...Aaaand So what, Im still a rockstar...!!! Puss!
Eller det ena var egentligen en baddräkt, i ett assnyggt Ed Hardy-motiv-tyg, men vemfan är skapt till att bära badräkt??? Vem har samma storlek upptill som nedtill liksom? Och eftersom dom oxå envisas med att göra bikinitopparna minimala så att fettet i tuttarna hänger utanför dom pyttesmå trianglarna så tänkte jag göra om baddräkten till en bikinitop. Det fanns liksom mycket mer tyg i den att spela med...
Men innan jag satte saxen i den så flög det i mig att jag skulle testa sy in rumpdelen på baddräkten för att se om det gick att behålla den som en hel baddräkt. Har man inget ass så är det ju så man får rocka. Å tror ni inte jag just precis lyckades med mitt mission????? Som faan! Jag sydde som värsta Lars Wallin lärljungen här! För hand och allt!!!
Jippi!
Så nu har jag en grym wannabe-80-tals-fjortis gul bikini med rosa glittriga glassar å en massa text på och en fet Hand- och skräddarsydd baddräkt med tattoo-motiv.
Så jäla fett!!!!! Å så "heelt fel" på franska rivieran att komma i sånt haha LOVE IT!
Å ja, den sista bilden satte jag in BARA för att irritera och ge dig något att kommentera och ojja dig över å tycka å tänka en massa om! Men en bild på en tå hade gått bra? Jag är SÄÄÄÄÄÄÄKERT helt överjävligt bekräftelsekåt bara för det... Tillskillnad från dig... ;) Haha suck on it and get over yourself!
...Aaaand So what, Im still a rockstar...!!! Puss!
söndag 24 maj 2009
Have i told U lately...?
Många bollar i luften, järn i elden, händelser och planläggningar för närkommande framtid...
Inga hästar i stallet kvar snart och energin tryter...
Jag vill i nuläget vara ledig så man får börja LEVA, och när jag är ledig kommer jag vilja tillbaka till att få jobba så man får LEVA på RIKTIGT... Sjukt vad gräset alltid är grönare på andra sidan! Suck...
Igår satt vi Jury i en talangtävling som i sin helhet pågick under 6½ timme. Gissa vilken roll jag hade i den Juryn...
Det spårade fullkomligt tillslut!
söndag 10 maj 2009
torsdag 30 april 2009
Big Up!
Små saker som människor gör för varandra i vardagen kan spela den största roll...
Idag hade jag på tok för lite kläder på mig för vad temperaturen egentligen åkallade. När jag satte på mig mina jeans och en t-shirt, med skinjacka över imorse så tittade jag bara efter en stor härlig sol som strålade.
Jag borde ha tittat på termometern oxå.
Vid lunchtid när jag mötte upp mamma för en smörgåstårtsbit på Thelins och en kopp te, var jag så frusen så jag hoppade och mamma fick stå och tom stå och hålla om mig en bra stund för att ge mig kroppsvärme och få mig att sluta skaka.
Väl på väg tillbaka till eftermiddagsklasserna kom jag på att jag inte hade några tjockare kläder än mjukisar och en t-shirt, och eftersom jag skulle sluta vid 22-tiden så insåg jag att om jag frös nu när solen strålade som bäst - hur skulle det då inte bli vid den tiden när jag oxå var svettig och trött?
En vän ringer mig och jag passar på att fråga om han är i krokarna och om han har någon tjocktröja till övers antingen på sig eller i träningsbagen som jag vet att han bär på. Han säger nej tyvärr och undrar när jag slutar jobba.
Jag tror att han undrar för att det är valborg, och att han vill hitta på någonting att göra senare, men jag deklarerar snabbt att jag inte är upplagd för varken något häng eller utgång och vi lägger på.
Klockan 20.30, när min klass är igång som bäst står samma vän som ringde i dörröppningen till danssalen. MED EN TJOCKTRÖJA I HANDEN!
Han har varit hem och hämtat den och vill bara ge mig den innan han ska ut och möta upp lite vänner för sin fortsatta valborgsfirandekväll för att jag ska slippa frysa på hemvägen.
VA???
Adorable or what?
And thats why I Love my Friends!
Thank U so much M i appriciate that sooooooo much!
Meeeow!
/Muchi ;)
Idag hade jag på tok för lite kläder på mig för vad temperaturen egentligen åkallade. När jag satte på mig mina jeans och en t-shirt, med skinjacka över imorse så tittade jag bara efter en stor härlig sol som strålade.
Jag borde ha tittat på termometern oxå.
Vid lunchtid när jag mötte upp mamma för en smörgåstårtsbit på Thelins och en kopp te, var jag så frusen så jag hoppade och mamma fick stå och tom stå och hålla om mig en bra stund för att ge mig kroppsvärme och få mig att sluta skaka.
Väl på väg tillbaka till eftermiddagsklasserna kom jag på att jag inte hade några tjockare kläder än mjukisar och en t-shirt, och eftersom jag skulle sluta vid 22-tiden så insåg jag att om jag frös nu när solen strålade som bäst - hur skulle det då inte bli vid den tiden när jag oxå var svettig och trött?
En vän ringer mig och jag passar på att fråga om han är i krokarna och om han har någon tjocktröja till övers antingen på sig eller i träningsbagen som jag vet att han bär på. Han säger nej tyvärr och undrar när jag slutar jobba.
Jag tror att han undrar för att det är valborg, och att han vill hitta på någonting att göra senare, men jag deklarerar snabbt att jag inte är upplagd för varken något häng eller utgång och vi lägger på.
Klockan 20.30, när min klass är igång som bäst står samma vän som ringde i dörröppningen till danssalen. MED EN TJOCKTRÖJA I HANDEN!
Han har varit hem och hämtat den och vill bara ge mig den innan han ska ut och möta upp lite vänner för sin fortsatta valborgsfirandekväll för att jag ska slippa frysa på hemvägen.
VA???
Adorable or what?
And thats why I Love my Friends!
Thank U so much M i appriciate that sooooooo much!
Meeeow!
/Muchi ;)
onsdag 29 april 2009
This moment a junkie
En jä*la shitty shitty- booohooo dag har passerat.
Är långt långt nere nu.
Jag sitter kl 00.35 och missbrukar... Så som jag alltid gör när jag är såhär långt under ytan.
Missbukar, missbrukar, missbrukar.....
...Vindruvor och internet
Imorgon är en ny dag.
Lets hope it dosnt suck!
För isåfall blir det ännumera vindruvor och ännumera internet,
Hahaha å de orkar jag inte!
Är långt långt nere nu.
Jag sitter kl 00.35 och missbrukar... Så som jag alltid gör när jag är såhär långt under ytan.
Missbukar, missbrukar, missbrukar.....
...Vindruvor och internet
Imorgon är en ny dag.
Lets hope it dosnt suck!
För isåfall blir det ännumera vindruvor och ännumera internet,
Hahaha å de orkar jag inte!
måndag 27 april 2009
True Wisdom
http://www.youtube.com/watch?v=PRsDYkhteGs&feature=related
Jag vet att jag gått emot det här, i båda riktningarna... Har hängt kvar där jag inte borde, och har vänt mig ifrån det som inte var meningen att jag skulle vända mig ifrån, och tro mig, DET är inget man mår bra, eller blir lycklig av att göra....!
Så mitt goda råd till er är att ransaka era relationer och följa visdomsorden.
=)
Nattinatt och Kärlek!
Jag vet att jag gått emot det här, i båda riktningarna... Har hängt kvar där jag inte borde, och har vänt mig ifrån det som inte var meningen att jag skulle vända mig ifrån, och tro mig, DET är inget man mår bra, eller blir lycklig av att göra....!
Så mitt goda råd till er är att ransaka era relationer och följa visdomsorden.
=)
Nattinatt och Kärlek!
söndag 26 april 2009
Feministiskt Förbannad!
Lördagkväll och smockfullt. Jag inser att Berns terass inte är det bästa vattenhålet en lönelördag då det varit en av årets hitintills varmaste dagar som bringar en infriande känsla av löften om en snart annalkande sommar...
I trängseln knuffas man runt som en liten strumpa i en torktumlare och vid ett tillfälle dras jag tag i min ena arm av av ett en ung man i ett killgäng som lyckats skapa sin egen lilla oas i detta kaos och hav av människor. Jag försöker enkelt vrida mig loss med ett nej tack och bara dra vidare på min färd, så som man alltid annars gör när sådant händer - för visst händer det, ja ja, absolut, för alla, hela tiden, men jag blir än hårdare hållen och dras neråt och innåt så jag är på väg att tappa balansen. Jag försöker räta upp mig och säger ifrån riktigt ordentligt, och tro mig om jag säger att jag inte brukar ha några problem med att få en bestämd, byrsk och auktoritär ton i rösten..! Blir jag arg är det svårt att missta mina vibbar, om jag säger så... Men trots det drar killen till med hela sin styrka riktigt ordentligt så jag ska hamna med hela min kropp mot hans, och jag har ingen chans i styrka gentemot honom, samtidigt som han väser :
-Jodå! Som svar på mitt nej-ande.
Jag blir flyförbannad och greppar efter något att hålla emot mig i så jag inte dras närmre honom, och tackar min lyckliga stjärna när den axel jag får tag i tillhör en utav mina killkompisar som även han är på plats där på terassen. Varpå han, min vän, tittar förvånat och i tumulten försöker få in sin hand att ta mig om midjan då han uppfattar att jag håller på att falla bakåt, även om han då inte vet att det är rakt i armarna på den här väsande killen. Den väsande killen i sin tur ser att jag plötsligt har min hand på en axel tillhörande min killkompis, vars arm oxå håller om min midja, DÅ plötsligt släpper han taget och mumlar en ursäkt, en ursökt, inte till mig, utan MOT MIN KILLKOMPIS!!! Som om jag vore någon jävla ägodel dom båda ville ha, men "sir väs" nu uppafttar som att han är försent ute för att vara den som kammar hem objektet, och låter oss båda sen tumla vidare i havet av människor.
Ibland känns det som man är i en film och ser och betraktar saker utifrån. Med en reflektiv, objektiv synvinkel. Jag är definitivt den som sätter saker i större perspektiv och kan inte låta bli att undra efter en sån här händelse:
-Är en mans ord eller blotta närvaro gentomot en annan mans mer värda än en kvinnas? Räknas det som att jag som tjej inte är berättigad till eller kan ta mina egna beslut? Och hur fan kan vi som kvinnor isåfall låta det fortlöpa med en axelryckning och ett : "-Ja, ja whats the big deal, ingenting hände ju och det var ju inte så farligt, det där händer ju jämt..." Som ursäkter till både killar som har den mentaliteten och till vår egen lathet över att acceptera det.
Det är ju fan fucked up mina vänner!
Det var ju mig han borde bett om ursäkt! Och den enda ursäkten som hade varit godtagen hade varit För att han INTE kände, INTE såg och INTE hörde vad jag sa. Inte för att han inte lyssnade. DET är skillnaden!
I trängseln knuffas man runt som en liten strumpa i en torktumlare och vid ett tillfälle dras jag tag i min ena arm av av ett en ung man i ett killgäng som lyckats skapa sin egen lilla oas i detta kaos och hav av människor. Jag försöker enkelt vrida mig loss med ett nej tack och bara dra vidare på min färd, så som man alltid annars gör när sådant händer - för visst händer det, ja ja, absolut, för alla, hela tiden, men jag blir än hårdare hållen och dras neråt och innåt så jag är på väg att tappa balansen. Jag försöker räta upp mig och säger ifrån riktigt ordentligt, och tro mig om jag säger att jag inte brukar ha några problem med att få en bestämd, byrsk och auktoritär ton i rösten..! Blir jag arg är det svårt att missta mina vibbar, om jag säger så... Men trots det drar killen till med hela sin styrka riktigt ordentligt så jag ska hamna med hela min kropp mot hans, och jag har ingen chans i styrka gentemot honom, samtidigt som han väser :
-Jodå! Som svar på mitt nej-ande.
Jag blir flyförbannad och greppar efter något att hålla emot mig i så jag inte dras närmre honom, och tackar min lyckliga stjärna när den axel jag får tag i tillhör en utav mina killkompisar som även han är på plats där på terassen. Varpå han, min vän, tittar förvånat och i tumulten försöker få in sin hand att ta mig om midjan då han uppfattar att jag håller på att falla bakåt, även om han då inte vet att det är rakt i armarna på den här väsande killen. Den väsande killen i sin tur ser att jag plötsligt har min hand på en axel tillhörande min killkompis, vars arm oxå håller om min midja, DÅ plötsligt släpper han taget och mumlar en ursäkt, en ursökt, inte till mig, utan MOT MIN KILLKOMPIS!!! Som om jag vore någon jävla ägodel dom båda ville ha, men "sir väs" nu uppafttar som att han är försent ute för att vara den som kammar hem objektet, och låter oss båda sen tumla vidare i havet av människor.
Ibland känns det som man är i en film och ser och betraktar saker utifrån. Med en reflektiv, objektiv synvinkel. Jag är definitivt den som sätter saker i större perspektiv och kan inte låta bli att undra efter en sån här händelse:
-Är en mans ord eller blotta närvaro gentomot en annan mans mer värda än en kvinnas? Räknas det som att jag som tjej inte är berättigad till eller kan ta mina egna beslut? Och hur fan kan vi som kvinnor isåfall låta det fortlöpa med en axelryckning och ett : "-Ja, ja whats the big deal, ingenting hände ju och det var ju inte så farligt, det där händer ju jämt..." Som ursäkter till både killar som har den mentaliteten och till vår egen lathet över att acceptera det.
Det är ju fan fucked up mina vänner!
Det var ju mig han borde bett om ursäkt! Och den enda ursäkten som hade varit godtagen hade varit För att han INTE kände, INTE såg och INTE hörde vad jag sa. Inte för att han inte lyssnade. DET är skillnaden!
lördag 25 april 2009
"The Stockholm Syndrome"
Sverige- Landet LAGOM
Där ALLA ska ha en plattTV, men den får inte vara mindre än 37" (om den inte sitter i sovrummet förståss), för då är du konstig, Och absolut inte större än 47" för då är du ytlig, och inte äkta, som människa.
Blingbling är bannlyst och ses ner på, men det är helt okej att köpa underground- designer outfits från södraste söder för 5-10- tusenpengar per plagg... Helst i en inte alltför utstickande färg... Typ... Svart... Eller kanske, kanske, beige... ;)
Ni måste kolla filmerna nedan! Så jävla kul!
Click this 1
Click this 2
Där ALLA ska ha en plattTV, men den får inte vara mindre än 37" (om den inte sitter i sovrummet förståss), för då är du konstig, Och absolut inte större än 47" för då är du ytlig, och inte äkta, som människa.
Blingbling är bannlyst och ses ner på, men det är helt okej att köpa underground- designer outfits från södraste söder för 5-10- tusenpengar per plagg... Helst i en inte alltför utstickande färg... Typ... Svart... Eller kanske, kanske, beige... ;)
Ni måste kolla filmerna nedan! Så jävla kul!
Click this 1
Click this 2
måndag 20 april 2009
Adam säger:
Ja, det ska bli skönt. Nu ska jag bara hem och sjösätta båten först
Soph säger:
å ja ska bara iväg å sjösätta mitt liv
Adam säger:
Haha blir det för första gången?
Soph säger:
nej
men första gången som jag sjösätter
Adam säger:
har du strandat emellan menar du?
Soph säger:
vi alla är strandade när vi börjar lyssna på andras råd om att undvika DERAS misstag, istället för att göra våra egna
Ja, det ska bli skönt. Nu ska jag bara hem och sjösätta båten först
Soph säger:
å ja ska bara iväg å sjösätta mitt liv
Adam säger:
Haha blir det för första gången?
Soph säger:
nej
men första gången som jag sjösätter
Adam säger:
har du strandat emellan menar du?
Soph säger:
vi alla är strandade när vi börjar lyssna på andras råd om att undvika DERAS misstag, istället för att göra våra egna
lördag 18 april 2009
Lovely!
När inboxen öppnas finns där två mail som betyder lite mer än alla andra...
"greetings, here's X.the dates you request are just fine with me! & you are fiends of my best friends,that's enough info for me! the place is rustic,safe&comfortable! cool in the summer.you will barely need a fan when its real hot outside!lots of light!almost all of my belongings will be removed so you will have closet space!the money is $X us for all three months! (electric included) i would like the money up front if possiable! if not we can work something out! well hope to here from you soon, regards,X"
& så ett från Georgeous X:
"i am going 2 be in nyc with u when your here, but on my birth day X iwant u 2 come with me 2 miami 4 the weekend,, and that address is ok.misscant wait 2 see u ... xoxoxooxxooxoxoxoxoxoxoxoxo"
Yippiii!
"greetings, here's X.the dates you request are just fine with me! & you are fiends of my best friends,that's enough info for me! the place is rustic,safe&comfortable! cool in the summer.you will barely need a fan when its real hot outside!lots of light!almost all of my belongings will be removed so you will have closet space!the money is $X us for all three months! (electric included) i would like the money up front if possiable! if not we can work something out! well hope to here from you soon, regards,X"
& så ett från Georgeous X:
"i am going 2 be in nyc with u when your here, but on my birth day X iwant u 2 come with me 2 miami 4 the weekend,, and that address is ok.misscant wait 2 see u ... xoxoxooxxooxoxoxoxoxoxoxoxo"
Yippiii!
All U really need...
Ledig lördag, solen skiner och känslan av vår spritter i kroppen!
När jag öppnar min inbox finns det mail på mail med löften och indikationer om en annalkande underbar vår och sommar, både privat och arbetsmässigt!
Det är skönt och härligt, men jag får ändå inga vingar att lyfta upp i det blå med... Varför?
På morgonnyheterna berättar dom att det är Record store day, och programledarna reminissar om vilken vinylplatta som var deras första. Jag börjar själv tänka tillbaka i tiden och minns barndommen. På den tiden spratt det som fan i kroppen varje vår. Man svävade inte bara på små moln, utan dom var definitivt både rosa och fluffiga. Och detta trots att vi varken hade pengar eller en fulltaligt intakt familj...
Det var jag och min mamma helt utan kontakt med min far. I Akalla. Mamma jobbade mer än heltid för skandalöst lite pengar. Jag fick börja på dagis 7 månader gammal för att mor skulle kunna hålla oss flytande ekonomiskt. Där lämnade hon mig 7.15 varje vardagsmorgon och kom och hämtade mig 18-18.30 varje kväll. Dagisföreståndarinnan Kicki, blev som en andra mamma till mig och jag minns att när mamma kom på kvällen för att hämta mig så var det "ÅÅÅåååh reeedan?? Jag ska bara...." som blev mitt svar eftersom jag inte på långa vägar ansåg att jag var klar med dagens projekt. På fredagskvällarna, när mamma och jag skulle ha mys och unna oss något gott, frågade jag. "mamma, har vi råd att köpa messsmör?" eftersom det var det allra bästa jag visste att sitta och käka med sked direkt ur burken. Mamma visade mig vad som fanns i plånboken, och sa; vi måste ha någon riktig mat att äta först och främst men beroende på vad du väljer för mat så kommer det att räcka och du ska såklart få messmör om du vill ha det. Jag valde blodpudding som fredagsmys-mat. På det sättet visste jag att dom där slantarna som låg i mammas plånbok skulle räcka till både Mjölk, bröd, messmör och en mandelmassa-rulle som jag visste var vad min mamma gick och längtade att sätta tänderna i precis lika mycket som jag längtade efter mitt kära messmör...
Myskvällen var underbar! Jag lekte lite för mig själv medans mamma gjorde mat. Hade säkert hunnit gjort någon liten dans som jag visade mamma efter maten, och sen bänkade vi oss i soffan för program som Dallas, Dynastin, Falcon Crest, Fame, Mupparna och V...
När jag öppnar min inbox finns det mail på mail med löften och indikationer om en annalkande underbar vår och sommar, både privat och arbetsmässigt!
Det är skönt och härligt, men jag får ändå inga vingar att lyfta upp i det blå med... Varför?
På morgonnyheterna berättar dom att det är Record store day, och programledarna reminissar om vilken vinylplatta som var deras första. Jag börjar själv tänka tillbaka i tiden och minns barndommen. På den tiden spratt det som fan i kroppen varje vår. Man svävade inte bara på små moln, utan dom var definitivt både rosa och fluffiga. Och detta trots att vi varken hade pengar eller en fulltaligt intakt familj...
Det var jag och min mamma helt utan kontakt med min far. I Akalla. Mamma jobbade mer än heltid för skandalöst lite pengar. Jag fick börja på dagis 7 månader gammal för att mor skulle kunna hålla oss flytande ekonomiskt. Där lämnade hon mig 7.15 varje vardagsmorgon och kom och hämtade mig 18-18.30 varje kväll. Dagisföreståndarinnan Kicki, blev som en andra mamma till mig och jag minns att när mamma kom på kvällen för att hämta mig så var det "ÅÅÅåååh reeedan?? Jag ska bara...." som blev mitt svar eftersom jag inte på långa vägar ansåg att jag var klar med dagens projekt. Myskvällen var underbar! Jag lekte lite för mig själv medans mamma gjorde mat. Hade säkert hunnit gjort någon liten dans som jag visade mamma efter maten, och sen bänkade vi oss i soffan för program som Dallas, Dynastin, Falcon Crest, Fame, Mupparna och V...
I dagsläget kan jag köpa 1000 burkar messmör om jag vill. Jag skulle kunna äta oxfile 7 dagar i veckan om jag kände ett begär för det. Jag jobbar inte längre ihjäl mig på något sätt och jag har i skrivande stund alla förutsättningar för att flyga iväg på små rosa, fluffiga moln...
Min barndom känns som ett skolexempel på vad folk skulle sky som elden i dag. Och mitt liv i nuläget vet jag är vad många går och drömmer om att dom hade själva...
Thats kind of twisted och det får en att tänka lite på vad som verkligen betyder någonting och vad som faktiskt får en att känna lycka...
Åh just det, min första skiva jag fick, förutom en ärvd Madicken och en ärvd Emil -LP, var Stevie Wonders - I just Called To say I love You, av min underbara mamma. Passande va? ;)
fredag 17 april 2009
Cant wait!
Längtar till att få anstränga mig och börja använda min fysik till sitt yttersta igen.....!!
Snart så...!!
Snart så...!!
onsdag 15 april 2009
Sarkasm, Självdistans samt den ultimata tillfredsställelsen & bekräftelsen
Onsdagar brukar vara min lediga dag. Jag brukar försöka hålla den fri från allt vad arbete heter i största möjliga mån... Men inför idag blev jag med kort varsel påmind om att jag någon gång för hundra år sen ( under hot eller ofrivillig, kemisk, intoxikat påverkan undrar man ju i dagsläget?), hade sagt ja till att ha någon workshop under den nu gångna dagens förmiddag... Jag är ju en brutta som står vid vad jag en gång lovat, så jag tokkoreograferade som ett litet Mofo inatt, för att med säkerhet ha materialet för dom bångstyriga, coolhetstörstande, hormonstinna, acneprydda tonåringar jag blivit lovad att möta denna morgon. Dom som jag visste behövde en utmaning, och som med en axelryckning skulle sluka både material och stil. Det vara ju bara till att step up tha game å klämma fram det häftigaste, ballaste (host) moves jag kan utöver en pas de bourre- jävel (och låt mig då säga att det ju inte är särskilt många, så det satt hårt inne som fan!) Men jag lyckades tillslut! Yeiyeiyei! Man måste ju ligga på topp och leverera så... ;) Haha!
Att jag sen möttes av en helt annan åldersgrupp, på en helt annan tid än informerat, gör ju bara att man tackar sin lyckliga stjärna än en gång om att man inte är en av dem där som får panik eller mår dåligt av att livet aldrig blir som planerat, utan mera blir glatt och tillfreds över att livet är härligt spännande och oförutsägbart, och att man får sig en härlig liten kick av att slänga hela den frampressade koreografin i sopnedkastet, skratta och leka tunnelkull innan man står i ett par timmar och försöker få alla att göra ut, ihop, med benen åt samma håll, med samma ben och dessutom i takt med musiken... Haha!
Well.. Underbart charmiga små, tinyweny-kidozzar var det ju oxå. 28 ungar som iaf verkligen ville!
I LOVE THAT! Då har dom mig som i en liten ask, och jag går från att vara världens stängaste, mest krävande pedagog till att bli gullegull-duttetudden som tycker att dom är fantastiska människor, fastän dom står rakt upp och ner, bara pga deras inställning! =)
Sååååååå qute var det oxå när jag först gick in i salen och möttes av stora ögon som inte släpper taget utan följer varenda steg man tar, massa tisseltassel tillhörande det, och lite pekande fingrar...
Ur detta kommer en tuff liten, modig tjej, med kavat uppsyn fram emot mig och säger med förväntan i rösten: -Jag känner igen dig! Jag tror jag har sett dig på TV. Har du varit med på tv??? Är du en kändis???
Haha EN kändis? Vaffan e det förnågot? Någon som har varit med på tv???
Jag kommer nog aldrig att förstå det där...
Jag förklarade för henne att hon nog kände igen en stil, och en TYP av utseende mer än MITT, och att jag absolut inte är någon "kändis", vad nu det är...
För det är klart, igenkänd är man ju, säkert av mer än en och annan människa, och visst fan har det hänt att man har varit på TVn, men nej, nej och åter nej, jag kommer som sagt ALDRIG att fatta den där grejen om media som något slags erkännande...
Vad inte den här lilla tjejen vet, och många andra som jag uppfattar det som är begeistrade av medier som ett bekräftande på ens existens och att det man gör är dugligt, är att hon, med hennes egna ord bekräftade mig mer än vad någon av de någonsin kommer att göra.
Hennes spontana svar när jag applåderade alla 28 eleverna som ett tack och hej då för klasserna, och berömde dom och sa hur duktiga jag tyckte att dom hade varit, väger bra mycket tyngre än bly, och ger mer tillfredsställelse än vad någon annan skulle kunna säga i det läget oavsett expertis.
Hon är 10 år gammal och svarar ärligt och utan att ens tänka sig för eller på vad hon säger men man hör ändå hennes uppskattning.
-Å tack! DU MED! Kan du skriva upp ditt efternamn på en lapp så jag kan anmäla mig och börja på dina klasser i höst? Det var så himla roligt och du var så himla bra!
25 till växten pyttesmå människor nickar instämmande i hennes lovsång och man hör ett mumlande: -Till mig med, kan du skriva till mig med, jag vill oxå gå?! Det var så kul!
Thats it! Right there gott folk! Det där är vad jag lever för, och det räcker MER än väl för mig!
Kärlek!
Att jag sen möttes av en helt annan åldersgrupp, på en helt annan tid än informerat, gör ju bara att man tackar sin lyckliga stjärna än en gång om att man inte är en av dem där som får panik eller mår dåligt av att livet aldrig blir som planerat, utan mera blir glatt och tillfreds över att livet är härligt spännande och oförutsägbart, och att man får sig en härlig liten kick av att slänga hela den frampressade koreografin i sopnedkastet, skratta och leka tunnelkull innan man står i ett par timmar och försöker få alla att göra ut, ihop, med benen åt samma håll, med samma ben och dessutom i takt med musiken... Haha!
Well.. Underbart charmiga små, tinyweny-kidozzar var det ju oxå. 28 ungar som iaf verkligen ville!
I LOVE THAT! Då har dom mig som i en liten ask, och jag går från att vara världens stängaste, mest krävande pedagog till att bli gullegull-duttetudden som tycker att dom är fantastiska människor, fastän dom står rakt upp och ner, bara pga deras inställning! =)
Sååååååå qute var det oxå när jag först gick in i salen och möttes av stora ögon som inte släpper taget utan följer varenda steg man tar, massa tisseltassel tillhörande det, och lite pekande fingrar...
Ur detta kommer en tuff liten, modig tjej, med kavat uppsyn fram emot mig och säger med förväntan i rösten: -Jag känner igen dig! Jag tror jag har sett dig på TV. Har du varit med på tv??? Är du en kändis???
Haha EN kändis? Vaffan e det förnågot? Någon som har varit med på tv???
Jag kommer nog aldrig att förstå det där...
Jag förklarade för henne att hon nog kände igen en stil, och en TYP av utseende mer än MITT, och att jag absolut inte är någon "kändis", vad nu det är...
För det är klart, igenkänd är man ju, säkert av mer än en och annan människa, och visst fan har det hänt att man har varit på TVn, men nej, nej och åter nej, jag kommer som sagt ALDRIG att fatta den där grejen om media som något slags erkännande...
Vad inte den här lilla tjejen vet, och många andra som jag uppfattar det som är begeistrade av medier som ett bekräftande på ens existens och att det man gör är dugligt, är att hon, med hennes egna ord bekräftade mig mer än vad någon av de någonsin kommer att göra.
Hennes spontana svar när jag applåderade alla 28 eleverna som ett tack och hej då för klasserna, och berömde dom och sa hur duktiga jag tyckte att dom hade varit, väger bra mycket tyngre än bly, och ger mer tillfredsställelse än vad någon annan skulle kunna säga i det läget oavsett expertis.
Hon är 10 år gammal och svarar ärligt och utan att ens tänka sig för eller på vad hon säger men man hör ändå hennes uppskattning.
-Å tack! DU MED! Kan du skriva upp ditt efternamn på en lapp så jag kan anmäla mig och börja på dina klasser i höst? Det var så himla roligt och du var så himla bra!
25 till växten pyttesmå människor nickar instämmande i hennes lovsång och man hör ett mumlande: -Till mig med, kan du skriva till mig med, jag vill oxå gå?! Det var så kul!
Thats it! Right there gott folk! Det där är vad jag lever för, och det räcker MER än väl för mig!
Kärlek!
tisdag 14 april 2009
The most important thing..... Be true to yourself!
Jag har saknat att blogga...
Det är skönt att skriva ner och skriva av sig allt som bubblar upp innombords ibland. Det är också skönt att veta att någon läser det, varpå det inte riktigt uppfyller behov eller funktion med att skriva en privat stängd dagbok som samlar damm på någon hylla, om den ens i bästa fall finns kvar om hundra år.
Jag säger inte att detta kommer finnas kvar i evinnerlighet heller. Kanske inte ens ett år eller två.
Men någon har ju i allafall fått ta del av allt det som försigår i den här lilla hjärnan, och någonstans kanske, kanske, frammanat någon känsla, eftertanke, en hyllning, eller en diss, en underhållande stund eller whatever it may B...
Jag sitter här, med några få månader gångna sedan senast jag skrev... Men tusentals erfarenheter, tankar och upplevelser rikare nu än då.
Jag tror stenhårt på att olika människor har olika uppgifter, lärdomar och funktioner att ta del av här i livet som är någotsånär riktat åt ett och samma håll och som med kontinuitet upp- och förekommer som vägintiktningar i tillvaron.
Jag påminns STÄNDIGT på olika sätt att "ensam är starkast", och att man står sig själv närmast...
Det är underbart att ha någon som man ser lite som en gudinna till mamma och riktigt nära och goda vänner och som backar upp en, men ingen relation slår ändå den relationen du har till och med dig själv. VAD som än händer här i livet så finns det någon du aldrig kommer ifrån. DIG SJÄLV.
Det låter inte bra i svenska öron att säga något sådant, gemeneman sparkar bakut och nämner ord som egoistisk, men det är kanske pga att vi har lite av den mentaliteten som det ser ut som det gör i dagsläget i samhället. I mitt tycke: överlag allt annat än äkta och genuint...
Har du någonsin hört uttrycket "det är omöjligt att älska någon annan sålänge du inte älskar dig själv..." ???
Jag försöker i nuläget lägga all min energi på att vårda den relationen, med mig själv, precis som om det vore vilken annan relation som helst med kärlek inblandad i. Och även om det inte är helt friktionsfritt varken externt eller internt att göra det, så vet jag, att i slutändan så kommer det att vara såååå värt det...
Det är skönt att skriva ner och skriva av sig allt som bubblar upp innombords ibland. Det är också skönt att veta att någon läser det, varpå det inte riktigt uppfyller behov eller funktion med att skriva en privat stängd dagbok som samlar damm på någon hylla, om den ens i bästa fall finns kvar om hundra år.
Jag säger inte att detta kommer finnas kvar i evinnerlighet heller. Kanske inte ens ett år eller två.
Men någon har ju i allafall fått ta del av allt det som försigår i den här lilla hjärnan, och någonstans kanske, kanske, frammanat någon känsla, eftertanke, en hyllning, eller en diss, en underhållande stund eller whatever it may B...
Jag sitter här, med några få månader gångna sedan senast jag skrev... Men tusentals erfarenheter, tankar och upplevelser rikare nu än då.
Jag tror stenhårt på att olika människor har olika uppgifter, lärdomar och funktioner att ta del av här i livet som är någotsånär riktat åt ett och samma håll och som med kontinuitet upp- och förekommer som vägintiktningar i tillvaron.
Jag påminns STÄNDIGT på olika sätt att "ensam är starkast", och att man står sig själv närmast...
Det är underbart att ha någon som man ser lite som en gudinna till mamma och riktigt nära och goda vänner och som backar upp en, men ingen relation slår ändå den relationen du har till och med dig själv. VAD som än händer här i livet så finns det någon du aldrig kommer ifrån. DIG SJÄLV.
Det låter inte bra i svenska öron att säga något sådant, gemeneman sparkar bakut och nämner ord som egoistisk, men det är kanske pga att vi har lite av den mentaliteten som det ser ut som det gör i dagsläget i samhället. I mitt tycke: överlag allt annat än äkta och genuint...
Har du någonsin hört uttrycket "det är omöjligt att älska någon annan sålänge du inte älskar dig själv..." ???
Jag försöker i nuläget lägga all min energi på att vårda den relationen, med mig själv, precis som om det vore vilken annan relation som helst med kärlek inblandad i. Och även om det inte är helt friktionsfritt varken externt eller internt att göra det, så vet jag, att i slutändan så kommer det att vara såååå värt det...
fredag 10 april 2009
Thru my eyes...
Följ min blogg med bloglovin
Jag slutade blogga för den hårfina, tunna, linje som går mellan lagom och förmycket... Jag såg andra och fick se med ögon utifrån - in, istället för bara innifrån - ut... Och det var ingen vacker syn... Jag slutatde även blogga för att folk generellt tycker på tok förmycket ang saker de bara sätter sig in i på ytan, utan att veta helheten och bakgrunden till ett agerande eller tankesätt.
Ändå är jag en utav dom som både tycker och tänker waaaaay 2 much för mitt eget bästa.
Isnt that fucked up?
Skillnaden mellan "dom" och "mig", är bara att jag är medveten om det... "Dom" är det inte... ;)
Mina åsikter och mitt sätt att tänka på, bottnar sig i erfarenheter utifrån min verklighet. Ett samspel mellan den person jag är och de erfarenheter jag gjort genom årens gång och som jag bär med mig. Hur pass reflektiv och analytisk jag är i förhållande till vad jag gör med vetskapen mellan dom två sakerna. Precis som för alla människor...
Psykologi och Sociologi i ett förenat samspel som tar sig uttryck i en blogg.
Allting har en orsak, allting har en verkan. Det finns en bakgrund till allt. Glöm aldrig det! ...Och det finns en mening med allt... Sluta aldrig tro på det!
Välkommen!
Jag slutade blogga för den hårfina, tunna, linje som går mellan lagom och förmycket... Jag såg andra och fick se med ögon utifrån - in, istället för bara innifrån - ut... Och det var ingen vacker syn... Jag slutatde även blogga för att folk generellt tycker på tok förmycket ang saker de bara sätter sig in i på ytan, utan att veta helheten och bakgrunden till ett agerande eller tankesätt.
Ändå är jag en utav dom som både tycker och tänker waaaaay 2 much för mitt eget bästa.
Isnt that fucked up?
Skillnaden mellan "dom" och "mig", är bara att jag är medveten om det... "Dom" är det inte... ;)
Mina åsikter och mitt sätt att tänka på, bottnar sig i erfarenheter utifrån min verklighet. Ett samspel mellan den person jag är och de erfarenheter jag gjort genom årens gång och som jag bär med mig. Hur pass reflektiv och analytisk jag är i förhållande till vad jag gör med vetskapen mellan dom två sakerna. Precis som för alla människor...
Psykologi och Sociologi i ett förenat samspel som tar sig uttryck i en blogg.
Allting har en orsak, allting har en verkan. Det finns en bakgrund till allt. Glöm aldrig det! ...Och det finns en mening med allt... Sluta aldrig tro på det!
Välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
