New York Edition
http://www.sophsblog.blogg.se
tisdag 23 juni 2009
söndag 21 juni 2009
Säger vi nånsin tillräckligt..??
Kommer av en slump in på en sida på Facebook. En ung kille, född -93, har beslutat sig för att avsluta sitt liv. Jag undrar varför...
Alla vackra kommentarer på sidan och alla kärleks och vänskapsbedyranden vittnar om att han säkerligen var en klar stjärna som lyste på himlen och omtyckt, tom älskad, av många människor som verkligen brydde sig om och ville hans bästa...
Och ändå så valde han att avsluta sitt liv... Såg ingen annan utväg...
Det får mig att undra om vi någonsin verkligen säger tillräckligt? Visar och månar om och BRYR oss om det väsentliga och det som verkligen är viktigt och betyder någonting. Innan det mörka tar överhand, går överstyr och innan det blir försent...
Sprid sann kärlek omkring, i mesta möjliga mån, får bli dagens absolut viktigaste budord!
Alla vackra kommentarer på sidan och alla kärleks och vänskapsbedyranden vittnar om att han säkerligen var en klar stjärna som lyste på himlen och omtyckt, tom älskad, av många människor som verkligen brydde sig om och ville hans bästa...
Och ändå så valde han att avsluta sitt liv... Såg ingen annan utväg...
Det får mig att undra om vi någonsin verkligen säger tillräckligt? Visar och månar om och BRYR oss om det väsentliga och det som verkligen är viktigt och betyder någonting. Innan det mörka tar överhand, går överstyr och innan det blir försent...
Sprid sann kärlek omkring, i mesta möjliga mån, får bli dagens absolut viktigaste budord!
God gärning? ;)
Jag är fett sugen på å byta bloggdomän igen. Den här suger och jag skulle vilja att någon hjälpte mig med designen på den nya.
Så känn er fria att höra av er på något sätt om ni har förslag på en bra domän eller är grymma på design och vill göra en insats!
PUSS!
Så känn er fria att höra av er på något sätt om ni har förslag på en bra domän eller är grymma på design och vill göra en insats!
PUSS!
lördag 20 juni 2009
Happy Midsummer from New York!
Min mamma är här och hälsar på så vi tog en tur upp till Central Park, såg en massa söta sqvirrilsar, å sen ner en walk förbi New York City Ballet, Alvin Ailey school och Broadway Dancecenter innan vi åkte ner och hade världens mysigaste midsommarfirande i Battery Park igår! Nästan mer midsommarkänsla och firande än hemma. Fast med frihetsgudinnan i bakgrunden. Det var så fint väder och härligt varmt och tom ljummet i luften på kvällen här.
Å Jag fick träffa fina fina Stefan som bor här och är en ibland de roligaste och mest genuina människorna jag vet att vara runt!
Jippy!
Den senare delen av kvällen åkte vi förbi Union Square och köpte med oss massa gottis hem, cheesecake, maccarons, Doritos, Hägendaaz-glass och dricka och tusen luktljus åsså kolla vi på The City på datorn innan vi snusa...
Idag ska vi fira min födelsedag som jag fick som en present när jag fyllde år. Det blir Frukost, Fika och Mat, presenter och shopping, jag bestämmer och mamma betalar. That´s some deal huh? ;)
Å Jag fick träffa fina fina Stefan som bor här och är en ibland de roligaste och mest genuina människorna jag vet att vara runt!
Jippy!
Den senare delen av kvällen åkte vi förbi Union Square och köpte med oss massa gottis hem, cheesecake, maccarons, Doritos, Hägendaaz-glass och dricka och tusen luktljus åsså kolla vi på The City på datorn innan vi snusa...
Idag ska vi fira min födelsedag som jag fick som en present när jag fyllde år. Det blir Frukost, Fika och Mat, presenter och shopping, jag bestämmer och mamma betalar. That´s some deal huh? ;)
fredag 19 juni 2009
Same ol´ strings attached...
Idag är det midsommarafton och jag flyr precis som jag alltid har gjort...
Varje år tänker jag att nästa år minsann, då, så blir det annorlunda.
Men det blir aldrig annorlunda.
Det blir samma. Samma. Samma.
Fastän jag försöker fly och förändra, göra allting annorlunda mot vad jag alltid gjort. Så slutar det upp med att det iaf blir samma.
Jag är trött och jag HATAR att jag längtar bort tid!
Jag vill ju bara sluta fly...
Varje år tänker jag att nästa år minsann, då, så blir det annorlunda.
Men det blir aldrig annorlunda.
Det blir samma. Samma. Samma.
Fastän jag försöker fly och förändra, göra allting annorlunda mot vad jag alltid gjort. Så slutar det upp med att det iaf blir samma.
Jag är trött och jag HATAR att jag längtar bort tid!
Jag vill ju bara sluta fly...
torsdag 18 juni 2009
Morning glory
Gomorron!
Åhh, ja e så glad för att jag har wireless i min studio!
Har vaknat tusen gånger inatt av att mobilen burrat då folk i Sverige tydligen inte har förstått att vi ligger 6 timmar efter. Varje gång har det varit svårt att somna om för regnet har smattrat och piskat mot rutorna. När det vräker ner här så är det verkligen som om himlen öppnar sig. Det har slutat nu å är uppehåll, men lugn, bara lugn, det ser ut som att vi får en klassisk svensko midsommar imorron iaf. Himlen är definitivt grå!
Liiiiiite varmare här än vi har det hemma dock, men ändå... Tur att det förmnodligen blir grått och regn imorgon för annars skulle man ju inte känna igen sig och börja undra va 17 midsommar tog vägen ;)
Nu ska jag kliva upp från den här jättesköna sängen och hoppa in i min minst sagt extraordinära dusch/badkar, plocka upp lite från resväskorna och installera mig, och sen göra en stor omelett med massa avocado och tomater och ost och mumsigt på. Jag har förresten betalat 2.5$ styck för avocadosarna so it better taste faboulus!
Sen ere en trip till Brooklyn som hägrar idag, I LOVE THAT PLACE!
El Duscho
Man duschar som på en scen inför hela grannskapet som voyeurear genom rutan. Ill give them a show!
Åhh, ja e så glad för att jag har wireless i min studio!
Har vaknat tusen gånger inatt av att mobilen burrat då folk i Sverige tydligen inte har förstått att vi ligger 6 timmar efter. Varje gång har det varit svårt att somna om för regnet har smattrat och piskat mot rutorna. När det vräker ner här så är det verkligen som om himlen öppnar sig. Det har slutat nu å är uppehåll, men lugn, bara lugn, det ser ut som att vi får en klassisk svensko midsommar imorron iaf. Himlen är definitivt grå!
Liiiiiite varmare här än vi har det hemma dock, men ändå... Tur att det förmnodligen blir grått och regn imorgon för annars skulle man ju inte känna igen sig och börja undra va 17 midsommar tog vägen ;)
Nu ska jag kliva upp från den här jättesköna sängen och hoppa in i min minst sagt extraordinära dusch/badkar, plocka upp lite från resväskorna och installera mig, och sen göra en stor omelett med massa avocado och tomater och ost och mumsigt på. Jag har förresten betalat 2.5$ styck för avocadosarna so it better taste faboulus!
Sen ere en trip till Brooklyn som hägrar idag, I LOVE THAT PLACE!
El Duscho
Man duschar som på en scen inför hela grannskapet som voyeurear genom rutan. Ill give them a show!
onsdag 17 juni 2009
Set in NYC
Så har jag alltså landat.
...Inte mentalt dårå, men iaf på plats i stad och studio...
Det är minst sagt The Real Deal. New YorkStyle. Ni skulle se studion jag bor i...
Flygplansresan var vedervärdig som alltid. Jag hatar att flyga över allt annat, mantrar och ber till gud om vartannat med att försöka komma ihåg att andas när också tårarna rinner ner för kinderna. Men jag har lovat mig själv att min flygrädsla aldrig mer ska få stoppa mig från att göra sånt jag vill och styra mig ifrån att leva mitt liv. Återigen så regerar Inshalla! Dvs det Gud har planerat för mig blir ändå, ovavsett vad jag själv försöker styra över...
Jag bara hoppas att hans plan är annorlunda än att låta mig vara med om något flyg-katastrofalt. Det är liksom förknippat med den värsta känslan och ångesten jag någonsin skulle kunna försetälla mig...
Nog om det.
Välkommen till Bloggen New York Edition!
...Inte mentalt dårå, men iaf på plats i stad och studio...
Det är minst sagt The Real Deal. New YorkStyle. Ni skulle se studion jag bor i...
Flygplansresan var vedervärdig som alltid. Jag hatar att flyga över allt annat, mantrar och ber till gud om vartannat med att försöka komma ihåg att andas när också tårarna rinner ner för kinderna. Men jag har lovat mig själv att min flygrädsla aldrig mer ska få stoppa mig från att göra sånt jag vill och styra mig ifrån att leva mitt liv. Återigen så regerar Inshalla! Dvs det Gud har planerat för mig blir ändå, ovavsett vad jag själv försöker styra över...
Jag bara hoppas att hans plan är annorlunda än att låta mig vara med om något flyg-katastrofalt. Det är liksom förknippat med den värsta känslan och ångesten jag någonsin skulle kunna försetälla mig...
Nog om det.
Välkommen till Bloggen New York Edition!
fredag 12 juni 2009
Dirt off your shoulder!
Följ min blogg med bloglovin
HURT!
Gång på gång blir man sviken av och besviken på människor man släpper nära sig. Jag har lärt mig genom årens lopp och sållar därför hårdare än hårdast. Har den högsta mur och hårdaste fasad, och det tar lång tid i den ogästvänligaste terräng innan jag släpper någon inpå mig.
Erfarenheten säger att det är mycket snack och spel för galleriet när någon vill försöka komma en nära. Det utges en massa löften och gester som senare visar sig svåra att hålla och matcha upp till. De var ju bara där för en uppbyggnad av ett falskt ego-spel där den som utgav sig för att vara något den inte var, med löften och tankar om något den inte kunde hålla, ville att man skulle tro någonting bättre om dennes personlighet än det som inte egentligen var sant.
För mig gör lögnen och skådespeleriet ondare än sanningen. I alla lägen.
Men sanningen är jobbigare att uttala för vissa än vad lögnen är eftersom dom själva tror att dom hamnar i sämre dager av den. I mina ögon är just DET fegt och oerhört egoistiskt, okamratligt, oattraktivt och oförlåteligt.
Numera har jag själv vuxit så pass att jag bejakar att det gör ont när jag trots allt går på en mina. Det är så mycket lättare att borsta av sig och le åt att man misstog sig angående hur "bra" den här personen egentligen var...
Jag kallas cynisk, hårdhudad och misstänksam av vissa... Jag fäster mig aldrig vid någon och jag litar inte på någon. Ord som sägs eller utstuderade handlingar som görs. Frågan kvarstår: ska någon någonsin bevisa motsatsen och ge mig en anledning till att förändras då?
HURT!
Gång på gång blir man sviken av och besviken på människor man släpper nära sig. Jag har lärt mig genom årens lopp och sållar därför hårdare än hårdast. Har den högsta mur och hårdaste fasad, och det tar lång tid i den ogästvänligaste terräng innan jag släpper någon inpå mig.
Erfarenheten säger att det är mycket snack och spel för galleriet när någon vill försöka komma en nära. Det utges en massa löften och gester som senare visar sig svåra att hålla och matcha upp till. De var ju bara där för en uppbyggnad av ett falskt ego-spel där den som utgav sig för att vara något den inte var, med löften och tankar om något den inte kunde hålla, ville att man skulle tro någonting bättre om dennes personlighet än det som inte egentligen var sant.
För mig gör lögnen och skådespeleriet ondare än sanningen. I alla lägen.
Men sanningen är jobbigare att uttala för vissa än vad lögnen är eftersom dom själva tror att dom hamnar i sämre dager av den. I mina ögon är just DET fegt och oerhört egoistiskt, okamratligt, oattraktivt och oförlåteligt.
Numera har jag själv vuxit så pass att jag bejakar att det gör ont när jag trots allt går på en mina. Det är så mycket lättare att borsta av sig och le åt att man misstog sig angående hur "bra" den här personen egentligen var...
Jag kallas cynisk, hårdhudad och misstänksam av vissa... Jag fäster mig aldrig vid någon och jag litar inte på någon. Ord som sägs eller utstuderade handlingar som görs. Frågan kvarstår: ska någon någonsin bevisa motsatsen och ge mig en anledning till att förändras då?
Det gör det lite svårare...
Många lyssnar bara på det dem kan relatera till, inte på vad du FAKTISKT säger.....
torsdag 11 juni 2009
Tårar
Det blev inte så mycket av igår... Vid lunchtid ringde mamma och sa att dom hade ringt från Huddinge sjukhus och sagt att vi borde komma dit omgående. Jag fick en klump i halsen, höll tummarna hårt och knöt mina händer och bad... tårarna kom... .
Som ensamt barn med bara en förälder, så har mormor varit den genom tiderna som funnits där för mig i alla lägen. Och ja, jag har skjutit upp tanken och känslan hur kommer kännas den dagen hon inte finns där längre. Som ett skydd. Såklart. Men också eftersom hon är så stark, och fortfarande med hela sin personlighet kvar är så pass pigg på livet i sinnet.
När vi kom så satt mormor upp, i en rullstol. Kramade om oss och busade med mig med samma humor som hon alltid gjort. Jag andades ut.
Men när läkarn räknade upp allt det som pågår inne i min mormors kropp så insåg jag exakt hur långt tid några månader över en sommar är när man är sådär skör i kroppen.
Jag försökte vara stark inför henne men mitt hjärta blödde när jag sent sa hej då och efter det kunde jag inte sluta gråta... Tårarna kommer fortfarande hela tiden när jag tänker på att det kunde vara sista gången...
För även om jag är rationell och vet att hon är 91 år, och vet att jag inte kan stanna hemma och sluta leva mitt eget liv, så är hon fortfarande MIN mormor...
Som ensamt barn med bara en förälder, så har mormor varit den genom tiderna som funnits där för mig i alla lägen. Och ja, jag har skjutit upp tanken och känslan hur kommer kännas den dagen hon inte finns där längre. Som ett skydd. Såklart. Men också eftersom hon är så stark, och fortfarande med hela sin personlighet kvar är så pass pigg på livet i sinnet.
När vi kom så satt mormor upp, i en rullstol. Kramade om oss och busade med mig med samma humor som hon alltid gjort. Jag andades ut.
Men när läkarn räknade upp allt det som pågår inne i min mormors kropp så insåg jag exakt hur långt tid några månader över en sommar är när man är sådär skör i kroppen.
Jag försökte vara stark inför henne men mitt hjärta blödde när jag sent sa hej då och efter det kunde jag inte sluta gråta... Tårarna kommer fortfarande hela tiden när jag tänker på att det kunde vara sista gången...
För även om jag är rationell och vet att hon är 91 år, och vet att jag inte kan stanna hemma och sluta leva mitt eget liv, så är hon fortfarande MIN mormor...
onsdag 10 juni 2009
Inshalla!
Jag fick ett samtal igårkväll som spred solsken och längtan i mitt sinne. Tom lite fjärilar i magen...!! Men det hände också saker som fick någonting att gå sönder... Och av erfarenhet så vet jag att det brukar vara svårt att plocka upp och laga och vårda något som brustit så, men vi får väl se ur utgången på det blir.
...Det blir var gud vill att det ska bli...
5 dagar kvar hemma i Stockholm av den här sommaren. I better make the best out of it! Fast först; städa, tvätta, ringa, yada yada yada yada...
Ses i nästa paus! =D
...Det blir var gud vill att det ska bli...
5 dagar kvar hemma i Stockholm av den här sommaren. I better make the best out of it! Fast först; städa, tvätta, ringa, yada yada yada yada...
Ses i nästa paus! =D
tisdag 9 juni 2009
Stil och klass kan INTE köpas för pengar
Följ min blogg med bloglovin
Så fort man kommer utanför sveriges gränser så återfår man hoppet och tron på mänskligheten, RIKTIG ödmjukhet (inte svenskspelad falsk), vördnad och månande om varandra, och så fort man kommer tillbaka blir man arg, bitter, hårdhudad och slutar tro och hoppas att människor ska börja bry sig om varandra på riktigt... Bry sig om DE VÄSENTLIGA delarna de vill säga! Inte hur du står, går och hur du ser ut...
En vecka på Franska rivieran gjorde gott!
Jag skulle lätt kunna flytta dit faktiskt... Efter NYC då... Det föll mig verkligen i smaken. Omgivningen, människorna, mentaliteten och framförallt MATEN som är ibland dem viktigaste komponenterna =)
Är man matvrak så är man!
Jag trodde lite att det skulle handla om B&B, blingbling och Brats som sprutade champagne på sina brunbrända 6-packs-kroppar. Ack så fel jag hade! My bad. Men trevligt att jag hade så oerhört fel.
Visst ser folk ut som moviestars & visst ligger det privata båtar i mängder i hamnarna som är lika stora som våra vaxholmsbåtarna, en och annan hellikopter står på däcken på dom oxå... Men DET är inte vad det handlar om därnere. Dom verkar ha fattat vad det riktiga, GODA livet handlar om. Respekt, frihet på alla upptänkliga plan, stil och finess och omtanke om sina medmänniskor! ...Åsså god mat dåråh förståss... ;)
I think me love you looongtime
XxX
En vecka på Franska rivieran gjorde gott!
Jag skulle lätt kunna flytta dit faktiskt... Efter NYC då... Det föll mig verkligen i smaken. Omgivningen, människorna, mentaliteten och framförallt MATEN som är ibland dem viktigaste komponenterna =)
Är man matvrak så är man!
Jag trodde lite att det skulle handla om B&B, blingbling och Brats som sprutade champagne på sina brunbrända 6-packs-kroppar. Ack så fel jag hade! My bad. Men trevligt att jag hade så oerhört fel.
Visst ser folk ut som moviestars & visst ligger det privata båtar i mängder i hamnarna som är lika stora som våra vaxholmsbåtarna, en och annan hellikopter står på däcken på dom oxå... Men DET är inte vad det handlar om därnere. Dom verkar ha fattat vad det riktiga, GODA livet handlar om. Respekt, frihet på alla upptänkliga plan, stil och finess och omtanke om sina medmänniskor! ...Åsså god mat dåråh förståss... ;)
I think me love you looongtime
XxX
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
